Friday, March 30, 2007

Mer torsdag




Vår enorma Ford Edge går väldigt bra. Om man tankar den.
Fröknarna Buskas och Flink har i dag klantat sig över alla gränser, men som vanligt kommit undan med blotta förskräckelsen på grund av en jäkla tur och en hjälpsam omgivning.
Vi skulle ju köra legendariska highway 1 upp till San Francisco. Plötsligt (ungefär halvvägs till San Francisco) insåg vi att vi missat en avfart ett antal mil tidigare och nu körde på 101 som visserligen också går till San Fran men inte är en bråkdel så legendarisk.
Så kan man inte ha det. Vi kollade in kartan för att hitta en bra smitväg ut till kusten. Smitvägen visade sig gå genom ett stort militär-/marinbasområde som mynnade ut i en nationalpark. Man skulle ju tro att amerikanska militären burade in utlänningar som "körde fel" och helt plötsligt befann sig på militärt område, men otroligt nog släppte securityn in oss med en halvbra vägbeskrivning och en illröd lapp med texten "visitors" att lägga i framrutan. När vi kommit ut ur militärbasen skulle det bara vara 15 miles ut till kusten. Tyvärr glömde de nämna att vägarna var extremt smala bergsvägar med höjdskillnader på åtskilliga hundra meter. Mitt uppe i bergen (efter ett par mil marinbas och ett par mil vindlande vägar med bergvägg på ena sidan och stup på den andra) började bensinlampan lysa.
Vi tankade fullt innan vi lämnade LA, men en tank försvinner så lätt... i synnerhet i miljömonstret vi har fått. Jag försökte förtvivlat påminna mig allt jag hört om ecodriving, vilket resulterade i att jag gav Maja det störtsäkrat stalltipset "försök att både bromsa och gasa så lite som möjligt (ett bra tips för den som vill liva upp stämningen lite på sommarens bilsemester).
När nöden är som störst och bensintanken som tommast dyker plötsligt Jeff från Bakersfield upp. Mannen för vilken 80-talet inte är ett svunnet årtionde utan ett livslångt modeengagemang. Han såg ut som att han kunnat spelat i en b-version av Miami Vice.
Mitt ute i ödemarken, på en liten avsats har mannen som kör omkring med en reservdunk (och en enhjulig cykel och en massa annat bråte) i bakluckan stannat för en paus. Vi log våra mest charmerade leenden, fick hans gallon med bensin plus lotsning ner till närmaste mack en halvtimme därifrån. Flera gånger envisades han med att stanna och visa oss den fantastiska utsikten från bergen ut över Stilla havet, liksom att storartat erbjuda sig att plåta oss med utsikten i bakgrunden. Det sistnämnda fick Maja att oroa sig över att han tänkte putta oss över kanten och lätt kunna räkna hem den offrade bensinen genom att sälja Ford Edgen på annons. Han visade sig dock vara en hedersknyffel utan några sådana avsikter och vi var väldigt glada att få hans hjälp, inte minst med tanke på att de få övriga bilar vi senare passerade var riktiga red neck pick ups, med läskiga typer som stannat för att lätta på trycket.
När vi träffade på vår man från Bakersfield var det bara någon dryg timme innan mörkret föll och det hade inte varit bra att stå där utan soppa. Till mammor, pappor och alla andra lätt neurotiska typer lovar vi på heder och samvete att aldrig göra om det. Sedan dess har vi flitigt tankat så fort mätaren närmat sig fjärdedelsstrecket. Men nationalparken var verkligen otroligt vacker och vi enades i efterhand om att det var värt besväret.

Bildtexter: 1. Jeff förklarar kartan: Vita vägar på kartan=inte bra.
2. Maja, Eva och Stilla havet. Helt fantastiskt område, trots traumat.
3. Highway 1. Så här ser den ut. I mil, efter mil, efter mil. Vi var rätt nöjda med att bara ha åkt en del av sträckan. På hemresan blir det motorvägen.

3 comments:

Lena Mellin said...

Hej på er

Bengsfors är inne i tidningen i dag, mycket snyggt utgjort av Maud. Lägger tidningen i Evas fack.

Irene har inte fått något barn ännu. Hon är dödstrött på att gå att vanka men har inte något hopp om att något händer före påsk. Vi vågar knappt ringa och fråga längre eftersom det säkert kan upplevas som lätt stressande. Lena

Eva&Maja said...

Fy va hemskt. Hoppas den trillar ut snart. Det måste ju vara hur jobbigt som helst. Hälsa henne från mig när hon hör av sig igen (förhoppningsvis för att rapportera att ungen nedkommit...)
Kul att Bengtsfors blev bra. Ser fram emot att läsa det i tidningen när jag kommer hem!
Eva

Tjomme said...

"Jeff från Bakersfield" hahaha!

Gjorde min dag :)